Oj, ja nu har det hänt så mycket så jag vet inte...
Som Mamma är jag stolt som bara den över att min minste son tagit studenten. För honom har det varit en lång väg. Han påbörjade först
innom data, men efter ett år så beslutade han att han valt fel. Året efter började han om på samma linje i gen. Här hölls många förmaningssamtal, men det hjälpte inte. Efter ett tag så tröttnade
han och började på Industriprogammet i stället. Det var kanon och han trivdes hur bra som helst. En vacker dag så beslöt däremot kommunen at IP skulle läggas ner här på skolan och eleverna skulle in till Helsingborg
i stället. Då knorrades det och vi var rädda att han skulle hoppa av igen. Resor hit och dit, oron var stor, eftersom han var reält trött på allt vad skola hette. Men, det blev resultat till sist. Han fick även sommarjobb
på stället han praktiserade på, så det har blivit hur bra som helst. Börjar redan i morgon + att han ska köra upp denna veckan. Får verkligen hålla tummar och tår att det också går bra. Men han
kör fint, så det tycker jag det känns att han kommer att klara.
Själv gick jag ut som student -79, tror jag det var. Jag var inte med på utsläppet, för jag skulle till DK på festival. Jag var vokalissa i en
dragspelsorkester på den tiden. Vi skulle spela i Ballerup, det var orkestrar från hela norden och österrike. Jag firade med dem i stället. Vi åt och drack på båten på väg dit. Det var förödande
för min del...Blev lite mycket dricka, sen glömde jag alla noter och texter på båten. Det gick ju, men bra blev det inte. Dagen efter skulle vi spela på ett sjukhem. Det var varmt som bara den...och ont i huvet. Lika gott till mej....När
blåsorkestern skulle spela så trodde jag att jag skulle dö, minst. Vi spelade utomhus och det ekade gott mellan husen...Vet ej hur många uppträde vi hade denna helg, men det var många. När vi var lediga lyssnade vi på
de andra. Vi var inakoderade hos värdfolken, lite här och där. DK är ett generöst och gästvänligt land. Några dagar efter hemkomsten så fick jag åka ner tillLandskrona och hämta ut noterna på
polishuset. Skämmigt...
Sedan
fyller mitt lilla goa barnbarn Viggo Ett år i dag. Vi har varit på kalas och ätit och druckit gott.
Han har precis lärt sej att gå. Han är så söt och gosig. Ett riktigt charmtroll.
På tisdag fyller
min styvfar Åke år och då hoppas jag att vi får träffa Viggo igen. Det är långt mellan gångerna så dom känner kanske ingen dirrekt sammhörighet med oss. Men det ska bli bot på
det, nu jobbar jag inte 12-14 timmar/dag mera som innan. Det räcker med 8 timmar nu. Allt blir lidande annars....Ha d gott alla. Kraaaaaaaaaaaaaam